Så kan Se frukta användas i en mening
- Jag tackar Er Domine, och ber Er icke frukta för det värfvet !
- Jag har ingenting att frukta.
- Och hur överlägsna vännen-kroppen vi än må bli, hur främmande-skilsmässans dag frukta vi dock.
- Kyrkan har ingenting att frukta varken av den frommes stränga krav på " sann kristendom " eller av tankens och vetenskapens sanningskrav.
- Nu kan man frukta det värsta.
- Han måste ju frukta, att han var på vägen mot vansinne.
- Hon hade börjat frukta, att Ingmar skulle förmå henne att se saken på hans sätt.
- Jag har aldrig fruktat någon förr, derför att lifvet var mig likgiltigt, men nu börjar jag frukta ?
- att nödgas gömma sin vigselring... som en tjuf... att i hvarje hviskning frukta ett smygande rykte... Ah !
- Herr Markurell behövde aldrig frukta en skandal i sitt hus.
- Men frukta inte !
- Inte har mamma något att frukta af dig åtminstone — det må Gud veta.
- utbrast greven, " frukta ingenting av mig.
- Man skulle kunna frukta, att det icke är den unga flickans själ som ligger er om hjertat, då ni uppträder som försvarare för hennes brott.
- Om man vet att man kommit till den mest rimliga slutsatsen finns ingen anledning att frukta åsiktskonkurrens.
- Du är då åtminstone så rik som någon i häradet, och aldrig behöver du frukta för att bli utfattig. "
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
